Idag fyller mitt minsta kid 6 år. En stor liten dam är vad jag har här hemma.
Dagen började med att jag och pappan i familjen försökte att få upp de stora kidzen som skulle vara med och sjung för lilla M. Efter mycket tjat kom de 2 stora tjejerna upp. D hade väldigt ont i knät och kände att han inte klarade av att gå upp för trappen.
Så det blev bara vi fyra som kom med paket och frukost och födelsedagssång.
Lilla M blev glad för alla paket som hon fick.
Sen var det dax för de stora kidzen att ta sig till skolan, D kan ju inte gå så bra ännu så det blev bilen bort till skolan.
Sen var det lilla M:s tur att åka…. fast bara till dagis. Även där blev hon firad och flaggade gjorde de för henne.

När lilla M och de stora kidzen kommit hem var det dax att äta lite gott.

D mår bättre nu, ont har han fortfarande. Så panodil får han äta lite då och då. Men han kan gå med benet i alla fall. Trapporna är lite svårare…. det tar en bra stund för D att gå upp för trappen…. man får inte ha bråttom.
D visade mig i mobilen ett foto som han hade tvingat sina kompisar att ta på hans ben när han hade ramlat. Han hade bett kompisarna att ta fotot för att han ville se hur det såg ut. Och såg ut det gjorde det, men om jag ska vara riktigt ärlig så tyckte jag att det såg otäckare ut när han låg på britsen på sjukan.
Men fotot räcke för att det skulle börja fara i magen på mig.

Den 30/3 ska vi till vårdcentralen för att ta bort stygnen, läkaren ville att det skulle vara kvar i 15 dagar så att det hade läkt ihop ordentligt.
Igår gick träningen inget vidare…. så fort jag skulle ta i och lyfta… så hade jag D blodiga ben i huvudet…. så det slutade med att jag bara mådde illa. Efter ett tag fick jag ge upp och gå hem igen. känns inte bra alls.
Ska göra nytt försök i morgon och hoppas på då att det ska gå mycket bättre.

Hade ringt till grabben 2 ggr och sagt att han skulle komma in. 2:a gången sa han att han skulle åka direkt. Men minuterna gick så jag tar och ringer honom en 3:e gång. D svarar och jag frågar vart han är..
- På väg till Motala svarar han
- Vaddå på väg till Motala
- Åker ambulans säger D
Tror att grabben skojar med mej, men tillslut får jag prata med en av ambulanskillarna. Han har slagit i knät och det måste sys är ca 5-7 cm djupt. Säger att vi åker oxå in direkt. Mitt hjärta bankar så jag tror att det ska gå ur kroppen på mig…. skit vad händer.
Går ut från datarummet, säger till sambon att vi måste åka till Motala sjukhus. Gör oss i ordning och drar iväg omgående. De stora tjejerna ser efter lillasyster som ligger och sover.
Vägen mellan Mjölby och Motala har väl aldrig varit så lång…. tankarna bara far genom huvudet.
Det känns som om det tar flera timmar in till Motala, när vi precis kommer in i Motala möter vi ambulansen. Det vänder sig i magen på mig.
Väl frame på sjukhuset parkerar vi på samma p-plats som vi parkerade på när lilla M föddes. Går genom dörrarna till aukten stoppar en sköterska och talar om att vår son hade kommit in med ambulans, hon frågar efter hans namn och sedan visar oss till ett rum. Där liggar han på en britts 2 skötterskor och en läkare står vid hans sida. Å så får jag se det…. benet eller knät. Såg ut som ett gap, som nån hade tagit en konservöppnare och öppnat upp knät….. som en mun gapade…. ser ända in till benet eller knäskålen. Nu började allt snurra… en sköterska sa att jag kunde ta en stol och sätta mig. Klarade inte av att titta ens. D är groggy, han måste fått nått lugnande eller nått liknande. Läkaren började bedöva knät, D kved och ojade sig så ont gjorde det. han blev bedövad på flera ställen runt om såret… efter ett litet tag började han sy ihop knät på grabben.
När D väl var ihop sydd vågade jag mej fram och klappa om honom…. så hemskt att se min lilla son ligga där så liten och ynklig… fast han är 16 år så är han iallafall min lilla son.
Sköterska plåstrade om såret och lindade om det så att det skulle hålla sig stabbilt.
Sen var det dax att åka hemåt… D mådde dåligt och kunde knappt stå på benen.

Pratade med D om vad som egentligen hade hänt. D skulle göra en 360 med bmx:en (snurra ett helt varv), då ramlar han och slår i bakhjulet? känner iget först, men efter ett tag känner han att nått rinner längs smalbenet och tittar och får se att det forsar ut blod. Han klarar inte utan ber kompisarna att kolla….. D vill bara gå hem… men kompisen K ringer till sin far som jobbar på brandstationen som i sin tur kallar på ambulans. D hamnar i en chock och börjar att skaka och håller på att tuppa av…. allt blir svart och allt snurrar. Sen kommer ambulansen D har nästan inget minne av den resan.

Nu har han mest bara ont och hoppas nu på att benet ska läka ihop fint.